Nedan följer den publicerade texten i tidskriften Konstnären nr. 1 – 2018:
Sluta ge den vite heterosexuelle mannen så stor plats. Tänk efter före uppdraget utdelas – finns det någon annan som kan göra ett likvärdigt jobb. Se till att kompispolitik och jäv totalförbjuds och får följder. Arbeta för mer jämställda villkor i konstvärlden. Osäkra och ojämlika arbetsförhållanden bidrar till mer maktmissbruk och gör det svårare att säga ifrån utan att riskera sin framtida arbetsmarknad. Se över lönesättningar. Fördela bidragspengarna mer jämlikt.
Försök också hålla flera saker i huvudet; kvinnor är inte ett homogent kollektiv – det finns många olika maktordningar som samverkar. Inkludera fler grupper i konsten – ge mer makt till rasifierade, HBTQI-personer, personer med funktionsskillnad och klassresenärer.
Män som sexuellt hotar och trakasserar sin omgivning måste stoppas. Sluta hålla dessa män om ryggen. När trakasserier och maktmissbruk uppdagas så måste det leda till att de skyldiga förlorar anställningar, utställningar, uppdrag, praktikanter, assistenter, arbetsstipendier och bidrag. Ta dem ur styrelser, chefsroller, ja – allt nätverkande med maktrelationer som de ingår i. Ta efter teaterchefen Martina Montelius och avskeda dessa män:
”Säg inte till mig att det är “svårt”. Prata framför allt inte med mig om personliga relationer och förståelse för någons komplexa psyke. Den skådespelare jag portade var en gammal vän till mig, som jag givetvis vet har goda sidor och så vidare – det har de allra flesta av oss. Han var välkommen att prata med mig om sin komplexitet på fritiden, i den mån jag hade utrymme för det. Men på min arbetsplats ska ingen vara rädd. Om någon är rädd, och jag inte tar tag i det, är jag inte lämplig som teaterchef. Det är faktiskt inte det minsta komplicerat.” (Expressen, 9/11-2017)
Sätt upp regler för hur frilansande konstnärer får bete sig på era institutioner så att de slutar tillåtas utnyttja sina positioner som gästlärare, handledare, mentorer, som delaktiga i antagningsarbeten och bidragsjurys. Sluta betrakta berömda män som kränker i konstens namn som genier. Sluta värna geniet som idé överhuvudtaget. Den är exkluderande och förstärker tron på den starka individen. Individsamhället och den girighet som kommer med det måste kullkastas för att kollektivitet, solidaritet och empati ska fungera. Ge färre konstnärer solouppdrag. Pröva istället att ge större utrymme åt grupper, organisationer som arbetar för intersektionalitet, mångfald och jämlikhet.
Se över konstskolornas system för anmälning av kränkande behandling. Skapa trygghet inom skolorna genom att anlita specialister på personalfrågor och juridik. Se över intagningsformerna till utbildningarna, särskilt inom förberedande konstutbildningar som leder till högskolor och universitet. Arbeta hårdare för att nå andra grupper av människor för att på sikt få en mer jämlik och mindre homogen konstvärld.
Om #metoo verkligen ska ha den effekt vi önskar måste personer i chefspositioner och personer med offentlig makt börja våga vara obekväma och fatta beslut som är radikala. Visa lite mer civilkurage!
Texten är en omarbetad version utifrån den som Anna Linder läste upp vid samtalet på Göteborg konsthall den 16 december 2017: Vad händer efter #konstnärligfrihet?
