I svenska skräckisen ”Sleepwalker”, som gick på tv för några veckor sedan, får man se hur hemskt det kan bli om man hamnar i vägen för en sömngångare med skarpvässad spade och förträngda aggressioner. Någon blodsutgjutelse blir det förhoppningsvis inte under de tre veckor som Anna Linders projekt ”Parasomnia – vad gör jag när jag sover?” iscensätts på Konstakuten. Mångsysslaren Linder – senast aktuell med tunnbrödbakar-kortfilmen ”Cum pane” som visades som förfilm till ”Mannen utan minne”, är själv sömngångare. Den första veckan iscensätter hon en sömnutredning av sig själv på galleriet. Varje natt filmas för att nästa dag visas i sin helhet för besökarna, och även hjärnvågorna registreras.
Är du inte rädd att du ska göra något jättepinsamt? – Ha ha, jo det är jag väl. Men det är ju ett projekt som bygger på den där okontrollerbara sömnen. Men jag får bjuda på det helt enkelt.
Du söker även personlig kontakt med andra sömngångare, varför det? – Därför att jag aldrig har träffat någon annan. Det är väldigt ovanligt bland vuxna. Det är fruktansvärt obehagligt att bli väckt till exempel. Sådana saker har jag aldrig kunnat prata med andra om. Jag hoppas kunna spela in samtalen efterhand. På lördagarna blir det sömn-forum som en del av projektet, bland annat pratar Jan-Erik Broman, forskare vid Sömnutredningsavdelningen vid Akademiska sjukhuset i Uppsala om sömn och sömnstörningar, och det blir performances och ljudkonst på temat av inbjudna konstnärerna Leif Elggren, Thom K Bailey och Paul Dickinson. Karoline Eriksson
”Parasomnia – vad gör jag när jag sover?”, 12 september – 5 oktober på Konstakuten, Nackagatan 11, öppet kl 17 till 24 första veckan. Vernissage i dag fredag klockan 19, dj:er: KOEFF och Myling.
